torsdag 31 mars 2011

Norden i topp

I morse läste jag den första upplagan av EF English Proficiency Index - det första världsomfattande indexet som rangordnar länder efter deras kunskaper i engelska. Det var en intressant läsning även om den inte bjöd på några jättestora överraskningar. EF har för avsikt att komma med uppdaterade rapporter för att utvärdera förändringen av engelskakunskaperna under de kommande åren vilket är jättebra, speciellt med tanke på larmrapporter från Sverige om minskat intresse för att lära sig språk i skolan.

Rapporten visar att kunskaperna i engelska
är högst i Europa. Alla de länder som rankades ha mycket hög kompetens, och alla utom ett av de länder som rankades ha hög kompetens finns där. Trenden gäller dock inte alla europeiska länder: Spanien, Italien och Turkiet sticker ut som undantagen jämfört med övriga Europa.
Goda språkkunskaper korrelerar enligt EF med utbildningsnivå och styrkan i exportindustrin.

Sticker ut åt andra hållet gör - inte helt överraskande - Norden! Norge toppar listan som det land som har allra högst engelskakunskaper i världen.
Tätt efter Norge hittar vi Nederländerna, Danmark, Sverige och Finland. Dessa fem var de enda länderna där vuxna har rankats ha mycket hög kompetens i engelska. Enligt rapporten har de fem bästa länderna gemensamt att alla är små och välmående länder vars nationella språk inte är särskilt vanliga runt om i världen.

Asien har många olika kunskapsnivåer, från höga i Malaysia till mycket låga i Vietnam och Indonesien. De rikare asiatiska länderna tenderar att ha högre kunskapsnivåer, vilken kan förväntas av deras högre skolgång och större investeringar i privatundervisning i engelska.

Latinamerika har absolut lägst kunskaper i engelska av alla regioner. Bara Mexiko och Argentina rankas ligga ovanför låg kompetens. Detta beror enligt rapporten på flera bidragande orsaker bland annat historiskt svagare inskrivningsnivåer i skolor, mer politisk oro och generellt låga nivåer av de offentliga investeringarna i utbildning.


Indexet bygger på ett omfattande forskningsmaterial, där mer än två miljoner människor från 44 länder och regioner deltog i gratis online språktest under 2007 - 2009.

Att Norden ligger i topp är ingen större överraskning och naturligtvis beror detta på att språken är små och att vi också startar tidigt med engelska som andraspråk i skolan. Men,
jag vill också betona en annan gemensam nämnare för de fem främsta länderna på EFs lista....

I alla fem länderna visas engelskspråkiga TV-program och filmer i allmänhet i originalversionerna, på engelska, med undertexter! Dubbning förekommer i princip inte för produktioner ämnade för en vuxen publik (se tidigare blogginlägg: Undertextning vs. Dubbning).


Ladda ner EF's studie här:
EF EPI 2011 Report


tisdag 29 mars 2011

Att bygga ett säljteam

Det är rubriken för min föreläsning i Krakow nästa vecka på TMS Inspiration Days som jag just nu förbereder tillsammans med min vän Johan Laestadius på Kommunicera Communications AB. I väntan på Johans utkast går mina tankar till vad jag vill förmedla av mina egna erfarenheter - vad är framgångsreceptet?

Handlar det bara om piska och morot? Höga säljkvoter och generösa provisioner? Jag är skeptisk, jag är övertygad om att det handlar om någonting helt annat. I alla fall för somliga, kanske till och med för en majoritet.

När jag pratar med översättningsföretag som har ett säljteam (vi ska komma ihåg att många fortfarande saknar det) berättas om säljstrategier och ersättningsmodeller som är allmängiltiga och generella. Modellerna må variera mycket från land till land, men väldigt få variationer finns inom samma organisation. I Sverige är höga provisioner i översättningsbranschen sällsynta, flertalet säljare har endast grundlön och säljbaserade provisioner saknas helt. I USA är kutymen en helt annan - inte sällan består ersättningsmodellen av 50% grundlön och 50% provision. Om provisioner betalas ut är det ofta undantaget för just säljarna, det vill säga de som har det som sin titel på sina visitkort, inte för övriga medarbetare som bidrar till framgången.

Att sälja översättningstjänster är en utmaning, behovet är sällan direkt, utan det uppstår långt efter det inledande samtalet mellan säljare och prospekt. Att bli framgångsrik kräver tålamod, tålamod och ännu mer tålamod. Att sälja det första uppdraget till en ny kund är det enklaste i denna svåra process, den största utmaningen ligger i att få dem att komma tillbaka, att bygga upp det förtroendet som behövs för att kunden år efter år fortsätter att skicka in sina översättningsuppdrag till just ditt företag utan vidare eftertanke.

Ett framgångsrikt säljteam behöver bestå av flera olika individer - du vill ha den hungriga storsäljaren som ger sig ut efter de stora respektingivande kontona som kräver research, successiv bearbetning och uthållighet. Du behöver också "cold callers", personer som timme ut och timme in ringer helt nya företag och accepterar att få 99 NEJ för varje JA (eller ett KANSKE). Vid sidan av dessa klassiska säljkaraktärer behövs också de engagerade projektledarna eftersom det är mellan projektledaren och kunden som det långsiktiga förtroendet uppstår.

Och så kommer vi tillbaka till kompensationen. Ovanstående personer är av olika karaktärer med helt olika drivkrafter. Vad är det som gör att projektledaren lägger in ett par extra timmar en fredag eftermiddag för att få leveransen på plats, eller för en cold caller att ringa det 150:e samtalet trots att inga JA har hörts i telefonluren ännu, eller för storsäljaren att för 10:e gången besöka samma företag utan att ha sett röken av några uppdrag.....?

Så vilken är drivkraften? Är det verkligen högre lön? Eller är det hellre en extra ledig dag, flexibel arbetstid, champagne på nästa personalmöte, offentligt erkännande, ett eget kontorsrum, middag för hela teamet eller ett diplom? Ställ frågan - till varje individ - kanske är det något helt annat än du tror?

Jag tror inte att framgångsreceptet är piska och morot -
receptet är snarare en väl sammansatt grupp medarbetare som är beredda att satsa ett individuellt engagemang och som har en övertygelse om att kunna göra en skillnad. Med en skälig ekonomisk grundersättning är detta en betydligt starkare drivkraft än mer pengar, tror jag. Sen skadar det inte att dela ut små morötter ändå ibland, frågan är bara hur de ska se ut...?

tisdag 22 mars 2011

Översättningsverktyg för framtiden?

Översättningsverktyg är ingen ny vetenskap, tekniken såg dagens ljus redan på tidigt 80-tal. Men hur ser CAT-verktygen ut nu jämfört med för 20 år sedan? Har vi uppnått de optimala lösningarna och de mest effektiva processerna? Eller ligger det fortfarande i framtiden?

Idag fick jag förmånen att prata med Jochen Hummel, grundare av TRADOS GmbH (1984), och numera VD för ESteam AB, ett svenskt mjukvaruföretag inom översättningsteknologi. Jochen är tillbaka i branschen efter att ha varit borta från den i cirka 5 år och en av mina första frågor blev osökt - Vad tycker du har hänt sen dess? Lite förvånande blev hans svar - "inte mycket..."

Jag tycker att vi har fått nya duktiga alternativ till SDLs dominanta ställning med verktyg från företag som Kilgray och Across. Flera av de största översättningsföretagen utvecklar egna lösningar som erbjuder leverantörer och kunder att arbeta i deras unika miljöer och några av dem väljer också att kommersialisera sina programvaror. Företag som satsar på webbaserade lösningar som t ex. Wordbee, har tagit steget ut på nätet och vi ser mer och mer lösningar med intuitiva webbgränssnitt. Men enligt Jochen Hummel bygger alla dessa verktyg fortfarande på samma grundkoncept. Kanske är det att dra alltför stora växlar att kalla tekniken föråldrad och uttjänt - som andra karaktärer i branschen har gjort - eftersom det ännu inte finns ett bättre alternativ.. och det är där det haltar. Tekniken kan inte vara uttjänt förrän det finns en efterträdare.

Varför har inte utvecklingen gått snabbare? Varför ser vi ingenting nytt? Beror det på att översättningsbranschen består av en lång kedja av underleverantörer och att de största spelarna själva har investerat i teknologin? Och att det därför, av naturliga skäl, finns ett begränsat intresse för innovation och vidareutveckling. Min egen erfarenhet visar också att det i översättningsbranschen generellt finns en ovilja att investera i teknologi. Vem vill satsa på att utveckla programvaror till en bransch som inte vill hosta upp stålarna? TRADOS chock-sänkte priserna på sina verktyg med mer än 90% i slutet av 90-talet men fortfarande fanns det dem som tyckte att priserna var för höga. Jag skrattar gott åt Jochens jämförelse med taxibranschen - en bransch med utövare som har kortare yrkesutbildning, lägre status och mindre marginaler men som ändå inser att man måste investera 300 000 kronor i ett fordon för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Kanske beror skillnaden i inställning på att taxichauffören ser ett värde i sin bil medan översättaren inte ser ett värde i sitt CAT-verktyg?

Kommer Esteam att bli räddningen? Nej, svarar Jochen, inte för översättningsleverantörer och frilansare. Deras målgrupp är en helt annan och man vänder sig framförallt till företag och organisationer utanför den traditionella översättningsbranschen men som är beroende av flerspråkighet.

Jochen Hummel säger att det måste komma in nya innovatörer med IT-bakgrund - innovatörer utan egenintresse i tjänsterna som kunderna levererar. Det finns ett stort motstånd att köpa teknologi från ett företag som samtidigt konkurrerar om samma översättningsuppdrag. Även företag som separerar sitt teknologiutbud från översättningstjänsterna i olika bolag har sämre förutsättningar att lyckas, helt enkelt för att företagsledningen helt eller delvis saknar IT-bakgrund. Och jag tror att han har helt rätt!

Om jag vore på plats i Lissabon på GALA 2011 nästa vecka, dit Jochen Hummel är inbjuden som huvudtalare, skulle jag få ännu flera svar på mina frågor. Under rubriken "Life for TM? kommer konferensdeltagarna få ta del av Jochens visioner om vad som måste till för att ta de traditionella CAT-verktygen till nästa dimension eller möjligen avslöja vad som kan ersätta dem.

Detta blir med all säkerhet konferensens höjdpunkt och som kommer att starta en intressant debatt - jag får tyvärr nöja mig med att följa kommentarerna via Twitter.


fredag 11 mars 2011

Översättare utan gränser

Visste du att det finns "Översättare utan gränser" precis som "Läkare utan gränser"? Organisationen grundades av Lori Thicke och sedan 1993 har Översättare utan gränser, Traducteurs sans Frontières (TSF), levererat översättningar till ett värde motsvarande 2 miljoner dollar genom insatser från frivillig översättning till biståndsorganisationer.

Översättare utan gränser har hjälpt Läkare utan gränser att samla in pengar från internationella givare och utbilda internationell medicinsk personal. Under de första dagarna av jordbävningen i Haiti, kommunicerade de till omvärlden om var hjälp behövdes, och organisationen har fortsatt att informera om den pågående situationen sedan dess.

Haiti är bara en av de regioner där Översättare utan gränser har hjälpt till, de har också bidragit med översättningar för humanitära behov i länder som Somalia, Tchad, Angola, Afghanistan, och många fler.


Organisationen har nyligen fått en infrastruktur på plats för att tjäna de nödställdas behov. De har formaliserat sin frivilliga styrelse och man har utvecklat en plattform för att göra det enkelt för volontärer att översätta så mycket eller så lite innehåll som de har tid att bidra med.

Och nu skakas tyvärr världen av en ny naturkatastrof - jordbävningen i Sendai, Japan. Jag hoppas att resurserna täcker eventuellt behov - men framförallt hoppas jag att omvärlden är medveten om denna viktiga organisation så att de vet vart de kan vända sig för att få hjälp i sin internationella kommunikation, om de behöver den.

Hur kan du hjälpa?


Är du översättare kan du bidra med din kunskap och ditt arbete - men organisationen kan inte bara leva på välmenande översättare - de behöver också pengadonationer för att fortsätta att utveckla sitt arbete och på sikt även anställa en person som ska ansvara för verksamheten.

Alla bidrag är välkomna! Donera via denna länk, det har jag gjort!



onsdag 9 mars 2011

Unga i Norden har allt svårare att förstå varandras språk

Denna rubrik fångad mitt språköga och med stort intresse läser jag vidare att Nordiska Ministerrådet utlyser en tävling som ska främja framtagandet av produkter i satsningen på att styrka barn och ungas förståelse av danska, norska och svenska i samtliga nordiska länder. Prissumman ligger på 500 000 danska kronor och ska delas ut till en eller två vinnare.

För oss nordbor är det otroligt berikande att ha tillgång till ytterligare två språk genom vårt modersmål, speciellt med hänsyn till den lilla populationen i våra egna respektive länder. Med en ganska liten anstränging kan vi skaffa oss en god förståelse för det skrivna och talade språken hos våra grannar. Visst, det finns falska vänner i språken och flera fallgropar man kan trilla ner i. Jag minns själv min första fadäs när jag var projektledare på ett översättningsföreatg och jag från vår norska översättare fick beskedet att "jeg mangler tekster fra kapittel 3". Detta besked lugnade mig inför den viktiga slutleveransen vi hade ett par timmar senare eftersom jag i min ovisshet kopplade ordet "mangler" till att behandla, stryka, bearbeta (dvs jag trodde att han var i full färd med det avslutande kapitlet) och det var först flera timmar senare, när jag får översättaren på tråden skrikandes "send me page 32-37!" som jag insåg att ordet hade en annan helt annan betydelse.

Det finns förstås också kulturella skillnader mellan våra länder som inte ens språkförståelse kan överbrygga. Om detta har bland annat Kim Hall skrivit i sin bok Skandigration – Så får vi samarbetet att fungera. Boken förklarar bland annat varför det blir missförstånd i kommunikationen mellan våra gränsbröder och systrar. Kim Hall är gästföreläsare på SFÖs årliga konferens den 6-8 maj och jag ser fram emot hennes presentation.

Jag välkomnar Nordiska Ministerrådets initiativ och hoppas att det kommer fram massor av kloka idéer som kan förvaltas för att gynna språkförståelsen hos unga.

Är du intresserad av att ansöka? Anmälningstiden går ut den 15 juni!

fredag 4 mars 2011

"The Interpreter"

Igår kväll såg jag igen filmen ”The Interpreter” med Nicole Kidman och Sean Penn från 2005. Förutom att det är en oerhört bra och spännande film så blir jag påmind och imponerad av hur viktigt arbete tolkar gör. Eller är det bara jag som noterar det på grund av alla mina år i tolk- och översättningsbranschen? Vissa repliker är annars klockrena och understryker verkligen vikten av att vi har tillgång till professionella tolkar. Speciellt tänker jag på scenen där Sylvia (Nicole Kidman) förklarar skillnaden att tolka ”gone” som död eller försvunnen, se klippet här (eller samma scen dubbad till spanska - se tidigare blogginlägg).

Nyligen läste jag i Språktidningen att internationella konferenser ropar efter tolkar - speciellt sådana som kan tolka till svenska och att man därför startar en ny utbildning i konferenstolkning vid Stockholms universitet. Tolk- och översättarinstitutet, som håller i kursen, har som mål att få fram tolkar som i första hand kan arbeta för Europeiska unionen. 

Det är goda nyheter! Men, inom EU har det under en tid synts en trend att behovet av tolkar till nordiska språk minskar. Och detta till följd av att våra politiker envisas med att prata och debattera på engelska. Inte minst framkom detta vid en EU-konferens i Stockholm 2009 som jag tidigare skrivit om under min tid hos Common Sense Advisory (läs blogginlägget här: Global Watchtower).

Men det är en viktig fråga som tål att tas fram i ljuset igen.

Att som politiker framföra sitt inlägg på svenska, som sedan tolkas av kompetenta språkspecialister från svenska till övriga 23 officiella EU-språk, ger de absolut bästa förutsättningarna för Sverige att få fram det man vill ha sagt. Allt som oftast pratar man istället engelska (eller svengelska) som tolkarna, efter bästa förmåga, får överföra till övriga EU-språk. Här finns klara risker för felanalyser och missförstånd och inte minst ett svek mot vikten av det egna inhemska språket och dess vidare utveckling. För att undvika att de nordiska språken urvattnas på betydande politisk terminologi och att kunskapsnivåerna hos våra professionella EU-tolkar minskar, måste politikerna ta sitt ansvar och adressera parlamentet på sitt modersmål. Inte minst är detta viktigt med hänsyn till hur vi blir uppfattade internationellt och vår förmåga att uttrycka oss på ett nyanserat sätt. Det är något man endast behärskar till fullo – på sitt eget modersmål.

Jag hoppas att trenden har vänt och att behovet av konferenstolkar ökar. Och kanske kan vi också se att det ökade behovet inte bara kommer från svenska myndigheter och EU utan också från kommersiellt håll för affärsuppgörelser och internationella branschkonferenser.

Om du har missat den mer skämtsamma framställningen av hur arbetet som tolk kan gå till vill jag varmt rekommendera den underbara sketchen: The Interpreter – Mycket nöje :)!