tisdag 26 april 2011

Alla borde prata svenska....

Nu är jag på resande fot igen och jag passar på att sammanfatta lite mer av mina anteckningar från mitt samtal med Juhani Lönnroth häromveckan. Mina tankar går till vår diskussion om bevarandet av det egna språket i kontrast till mångspråkighet. Fyra av de nordiska länderna toppade den nyligen publicerade EF-studien över engelskkunskaper, endast överträffade av Nederländerna. Språkkunskaperna har förstås en stor betydelse för våra internationella kontakter men utmärkta språkkunskaper kan också vara en nackdel! Vi nordbor har en tendens att överskatta och överutnyttja våra engelskkunskaper och därmed riskerar vi att förlora avgörande nyanser i affärssamtal och politiska dialoger.

EU-direktivet uppmanar att alla EU-medborgare bör lära sig minst två främmande språk, till stöd för språklig mångfald. Icke desto mindre rekommenderas politiker och kommissionärer att hålla sina offentliga föredragningar på sina respektive modersmål. Och så sker oftast från medlemsstater som Frankrike, Italien och Grekland medan politiker från de nordiska länderna tenderar att prata direkt på engelska. Men oavsett hur bra deras engelska är så kommer de aldrig att kunna uttrycka sig lika bra på sitt andra eller tredje språk som de kan på sitt modersmål. Dessutom försvåras arbetet för de professionella tolkarna då dessa först måste tolka ”svengelskan” innan informationen tolkas vidare till något av de andra EU-språken. Professor Sture Allén, ledamot av Svenska Akademien, sa på ett seminarium om mångspråkighet under Sveriges ordförandeskap att "Det är inte förrän du talar ditt modersmål - med professionella simultantolkar som överför det till övriga 23 officiella språken - som alla EU- företrädare kan delta på samma villkor."

Och visst är mångspråkigheten viktig, men har vi råd att underhålla alla nya språk och det galopperande antalet språkkombinationer som uppstår? Under mitt samtal med Juhani, frågar jag om han tror att mångspråkigheten har gått för långt. Nu när han har lämnat jobbet på EU-kommissionen bakom sig och har ett annat perspektiv, Juhani svarar: Det är en svår fråga, många tycker att det kanske borde finnas en gräns och man kunde kanske ha tänkt sig att sätta gränsen när Malta kom in i EU eftersom maltesiskan gav irländarna en politisk öppning att införa iriska som officiellt språk. Men nu är det politiskt mycket svårt att ändra. Men man kanske kan göra andra begräsningar? Vem har egentligen ansvaret att bekosta mångspråkigheten, utmanar Juhani.

Ja, vem ska betala? Sedan 2004 budgeterar och finansierar varje enskild EU-nation sina egna kostnader för tolkning och översättning och de tas från landets totala EU-budget. Juhani fortsätter: är det EU-institutionerna som ensamma som ska bära hela ansvaret? Eller ska kanske medlemsländerna själva ta en del av ansvaret i framtiden. Måste allt översättas på central nivå eller kan man tänka sig att t ex. Sverige, Danmark och Finland nationellt översätter den typ av texter som inte har så stor betydelse för t ex. spanjorer eller greker. Juhani menar att den totala ansvarsfördelningen måste ses över. Även nya teknologier bör implementeras i en större utsträckning så att t ex. texter med lägre krav på kvalitet kan översättas med hjälp av maskinöversättning.

Juhani fortsätter: - De politiska beslutsfattarna och lobbyisterna i medlemsländerna begär hela tiden mer och mer av de centrala kommissionerna och här skjuter de sig själva i foten för då utvecklar man inte de nationella resurserna. Om medlemsländerna istället tar ett större nationellt ansvar så skapar det en ökad efterfrågan och stimulerar utvecklingen av nationella tolk- och översättningsföretag. Det skulle också få många andra positiva efterverkningar på t ex. utbildning och för bevarandet av språk som värderas lägre än andra. I länder som Finland och Sverige blir engelskan så dominant att det inte längre finns något intresse hos studenter att vidareutbilda sig i de egna officiella språken finska och svenska.

Snabbt skiftar vårt samtal och vi hamnar i den högaktuella språkdebatten i Finland. Juhani och jag förvånas båda över att det ens behöver finnas en debatt eftersom svenska är en stor del av det finska kulturarvet. Och vilken större gåva kan ett barn få än att födas in en naturlig tvåspråkighet? Eller erbjudas möjlighet att lära sig ett nytt språk i tidig ålder. För finländaren innebär dessutom svenskan porten till danska och norska och förmågan att kommunicera på ”skandinaviska”.

Min sjuåriga dotter frågar plötsligt – vad skriver du om? Om olika språk, svarar jag och hon replikerar utan eftertanke – ”jag tycker att alla kunde prata svenska, det skulle bli enklare så….” Tja, vad svarar man på det? Det är en något annorlunda lösning på problemet :)

torsdag 14 april 2011

En konversation med Juhani Lönnroth

Efter ett långt och mycket personligt samtal med en av de verkligt stora profilerna inom den Europeiska översättningsbranschen, Juhani (Karl-Johan) Lönnroth, inser jag att jag har material som gott och väl räcker för en hel rad blogginlägg. När jag introducerades för Juhani första gången på en konferens i Finland, för närmare 10 år sedan, förstod jag direkt att jag träffat en person som delar mina värderingar om att språk är en mänsklig rättighet och som förstärker människovärdet.

Juhani är tidigare Generaldirektör vid Europeiska Kommissionen som klassas som världens största översättningsorganisation. Med en totalbudget på 1,1 miljarder EUR, 1,9 miljoner sidor översatta varje år, och 2 500 anställda, ägde Juhani ansvaret för den i särklass viktigaste enheten för översättning och tolkning i världen.

Under vårt samtal pratade vi om flera spännande aspekter av flerspråkigheten och dess konsekvenser för översättningsbranschen:
  • Språk - en mänsklig rättighet
  • Storleken på EUs budget för språktjänster
  • EUs avancerad flerspråkspolitik jämfört med andra områden – och varför marknadsför vi den så dåligt?
  • Decentralisering av ansvaret för tolk- och översättningstjänster
  • Språkdebatten i Finland – som är jämförbar med andra länder med flera officiella språk
  • Har flerspråkigheten gått för långt?

Låt mig börja med siffrorna: Jag frågar Juhani om det är rimligt att EU har en budget på 1,1 miljarder EUR? Han utmanar mig och svarar - Man kan tycka att det är slöseri med pengar när alla kan prata engelska – eller hur? Naturligtvis sägs detta med stark ironi – förespråkare för flerspråkighet som Juhani är. Men han fortsätter: Vår värld blir mer och mer fokuserad på teknologi, men allt går inte att omsätta i pengar. Vad får demokrati kosta? Eller miljö? Vissa saker måste man bara göra oavsett pris.

Är 1,1 miljarder EUR mycket pengar – absolut, vilket översättningsföretag som helst skulle döda för att nå den omsättningssiffran. Men Juhani sätter siffran i ett annat perspektiv - 1,1 miljarder EUR är 1% av EUs totala budget och EUs totala budget är 1% av EU-nationernas totala BNP. Så - kostnaden att bevara flerspråkigheten inom EU är 1/10 000 av BNP – och har vi verkligen råd att satsa för att möjliggöra kommunikationen, understryker Juhani.

Det är alltid lika fascinerande att prata med Juhani tack vare hans mångåriga erfarenhet på toppnivå för språkfrågor och hans passion för språk och människor. Han tjänar som en inspiration för mig och för alla andra som dagligen arbetar med att leverera tjänster inom språkbranschen.

lördag 9 april 2011

Att närvara eller Twittra

En av fördelarna med att vara oberoende är att jag nu kan välja vilka konferenser jag ska delta i. Tyvärr inser jag att det finns för många konferenser som överlappar varandra med snarlikt innehåll. Denna vår har jag trots det valt att delta i TMS Inspiration Days (Krakow), EUATC (Rom), memoQfest (Budapest), SFÖ (Malmö), ELIA ND (Stockholm) och Localization World (Barcelona). Min prioritering har naturligtvis styrts av de konferenser till vilka jag blivit inbjuden som gästföreläsare med enda undantaget för SFÖ - dit jag åker endast för att förkovra mig - och för att prata lite om Translators Without Borders.

Säsongen startade bra med inspirerande presentationer i Krakow - liksom förra året är var detta en liten men välregisserad föreställning med många duktiga föreläsare. Ämnena under konferensen kommer definitivt att utvecklas under kommande sammankomster eftersom samma nyckeltalare flyttar runt från en konferens till nästa.

De viktigaste diskussionerna - implementering av maskinöversättning (MT), framtiden för översättningsminnen och nya idéer för att utveckla översättningsbranschen introducerades redan på GALA i Lissabon - en av de få konferenser som jag inte deltar i denna vår (men som jag förstått attraherade mer än 250 deltagare).

Antalet deltagare i konferenserna varierar från 60 till 500 personer och formatet skiftar mellan konversationer till föreläsningar. Men - den mest intressanta utvecklingen från tidigare år är bidragen från dem icke närvarande deltagarna via Twitter. Personer från hela branschen och över hela världen kommenterar och frågar genom detta nya Sociala Media. Det enda du behöver göra är att öppna ett konto på Twitter, ta reda på vilken "etikett" som den aktuella konferensen har (se t ex #TMS_inspire or #GALA_Lisb) och sen kan du delta i debatten, bekvämt tillbakalutad i soffan där hemma. Kilgray har tagit ytterligare ett steg - memoQfest streamas direkt och vem som helst med en internetanslutning och dator kan vara med.

Men - varför åker alla dessa människor på konferenser? Jo, för att nätverka och mötas - ingen teknik i världen kan ersätta värdet av det.

Idag presenterar jag på EUATC i Rom och rubriken lyder "Boost International Sales" - vill du vara med i debatten hemifrån? Följ mig och konferensen på Twitter (@amclind) #EUATC