måndag 6 februari 2012

Konsten att vinna en upphandling

I början av januari hettade det till igen i debatten om offentlig upphandling av tolktjänster. Förra året kunde man bland annat i NT följa domstolarnas användande av tolkar och man påstod att rättsprocessen riskerade att hotas på grund av att man enligt avtalet kunde undgå att använda auktoriserade rättstolkar.

Nu får Arbetsförmedlingen kritik för sitt nya tolkavtal med Semantix AB. Sveriges Radio har uppmärksammat att Arbetsförmedlingen i sitt avtal med Semantix AB bara betalar 59 kronor (€ 6,70) för första halvtimmen. Detta trots att en tolks ersättning, inom rättsområdet, är 300-500 kronor per timme (2011). I Arbetsförmedlingens upphandling utvärderade man anbud från ytterligare två leverantörer och deras priser låg jämförelsevis på 200 respektive 210 kronor för första halvtimmen. Kvalitetsmässigt ansågs de tre anbudsgivarna likvärdiga och priset blev därför helt avgörande, som så ofta...

Sveriges Radio har gjort ett par reportage där man dels har intervjuat Arbetsförmedlingen men också erfarna tolkar. Tolkarna bekräftar att de aldrig skulle acceptera att ta uppdrag om ersättningsnivån ligger i nivå med vad Arbetsförmedlingen betalar, det vill säga baserat på 59 kronor per halvtimme.

Men naturligtvis är verkligheten en annan - Semantix har visat prov på att de är kreativa och duktiga på matematik. De har räknat fram en affärsmodell i sitt anbud som gör att Semantix både kan vinna upphandlingen och få en gynnsam affär. Det är bara att gratulera till ett bra upplägg!

Kritiken och ilskan har mest riktats mot påståendet att tolkarna enligt samma beräkningsmodell skulle bli underbetalade. Jag kan inte föreställa mig annat än att tolkarna får arvoden enligt gällande avtal, vilket också bekräftas av Sematix VD, Anders Uddfors, i en mejldialog. Resultatet blir att för uppdrag som understiger 30 minuter får Semantix en nettoförlust som man sedan tar igen på de längre tolkuppdragen. För det visar sig, att när Arbetsförmedlingens tolkärenden uppgår till 1 timme eller mer, så kostar kalaset betydligt mer. Till och med mer än om de hade anlitat någon av de andra två anbudsgivarna.

Jag tycker att man istället ska rikta kritiken och ilskan mot LOU och de ansvariga på upphandlingsenheten som har formulerat ett underlag som ger utrymme för fri tolkning och kreativitet, vilket i sin tur gör att anbuden inte blir direkt jämförbara. Man kan också tycka att branschen borde ta sin del av ansvaret och gemensamt försöka arbeta fram ett system och en process för hur man ska kunna mäta kvaliteten på tolk- och översättningstjänster. I brist på kvalitetskriterier är det tyvärr alltid priset som blir direkt avgörande. Så leverantörerna pressar sina priser och underminerar därmed värdet av sina egna tjänster. Naturligtvis kommer denna onda cirkel att i förlängningen också påverka arvodet per timme och priset per ord till enskilda tolkar och översättare.

Konsten att vinna en upphandling = Matematik och Kreativitet!